Har du funderat över din död? Beslutat dig för kremering eller jordfästning. Gravplats eller spridning. Har du gått så långt att du tagit kontroll över din död och till och med fyllt i vita arkivet, livsarkivet, eller andra dokument som tydligt visar hur du önskar få det efter din bortgång. Din alldeles egna personliga vilja.Att fatta medvetna beslut om vad vi önskar ska ske efter livet är att ta kontroll. Det hjälper anhöriga att slippa känna osäkerhet, det skapar trygghet, värdighet och kan också hjälpa till att undvika konflikter. Vackraste gravstenen jag sett, står på kyrkogården i Vadsten.Men, trots att du tagit kontroll är din personliga vilja inte juridiskt bindande som ett testamente är. Dina fysiska tillhörigheter har alltså ett större värde än din önskan om vad som ska hända med din kropp efter din död. Om inte dina anhöriga respekterar din vilja förstås. Vad är då skillnaden på ett testamente och till exempel vita arkivet? Jo, det ena är juridiskt bindande men inte det andra. Vita arkivet är ”bara” en önskan. Det betyder inte att det blir som du skrivit. Medans det du önskat gällande dina tillgångar är juridiskt bindande.Genom att skriva ett testamente styr du själv över vem som ska ärva vad. Du kan fördela dina tillgångar mellan släktingar, vänner och organisationer precis så som du själv önskar och det är så det blir.Men hur kan det komma sig att mina ägodelar har ett större värde än min sista personliga vilja? En av de vackraste husfasader i Vadsten. För ett och ett halvt år sedan avled en nära anhörig till mig. Det mesta stod skrivet där i vita arkivet. Kremering, färg på blommor, musik och spridning i havet. Så självklart. Men det var det inte för alla.”Kan de efterlevande inte enas om den avlidne ska kremeras eller om gravsättningen, t.ex. på vilken ort gravsättningen ska ske eller vilket gravskick som ska väljas, har de möjlighet att begära hjälp i form av medling” står det i begravningslagen. Med det menas att anhöriga kan få hjälp att komma överens och lösa de konflikter som uppstått. Kyrkogårdsförvaltningen har då en medlare som hjälper familjen med detta och som har den viktiga rollen att företräda den som avlidit. Syftet är att försöka få fram vad den avlidna troligtvis hade önskat. Om familjen trots försök att medla ändå inte kommer överens så skickas frågan över till Länsstyrelsen som beslutar vem i dödsboet som får bestämma. Även Länsstyrelsen utgår från vad den som avlidit troligtvis hade önskat själv. Rätten att överklaga beslut är en viktig del i vårt rättsliga samhälle vilket gäller även här.Konflikten gick inte att lösa trots professionell medling och att det fanns nertecknat i det vita arkivet. Förutsättningarna och syftet med vår lagstiftning är att följa vad den som har avlidit själv skulle vilja.Först ett beslut av länsstyrelsen där man gick på den dödes vilja. Som sedan överklagades till förvaltningsrätt, som överklagades till kammarrätt, och nu ett och ett halvt år senare kom ett avslag på överklagandet till högsta förvaltningsdomstol. Äntligen, men hur kan samhället tillåta så mycket lidande som detta innebär för anhöriga och att vi lägger så mycket tid, pengar och resurser när den avlidne varit så tydlig. Var är värdigheten? Och hur kan vi värdera tillgångar högre än den personliga viljan?Om man har tänkt efter hur man vill att det ska bli efter sin död och vill ta ansvar för det. Kanske för att man inte vill att det ska uppstå några konflikter eller osämjor inom familjen så finns inte något rättsligt stöd eller hjälp kring det. Det är bara en önskan som saknar rättslig grund. Om frågan istället kunde handla om riktigheten i dokumentet, som vid ett testamente, och en skyldighet för de anhöriga att följa det så skulle många osämjor och konflikter kunna undvikas samtidigt som jag som individ har rätten att själv få bestämma.Hur ser ni på det här?KärlekM
