Notiser, en efter en om det ödesdigra mötet i vita huset under torsdagen syns på skärmen.En del av mig vill ignorera, blunda. Bygga en mental mur runtom, skydda oss från all värdslig ondska. Orkar inte ta in mer. Men vem är jag då? Tänk om vi alla börjar tänka så?Kanske sticker jag ut näsan för mycket nu, eller så är det kanske precis det vi måste göra. Ta ställning. Stå upp för fred, demokrati och gemenskap.Bli en enad front.I tre år har vi på håll följt det fruktansvärda mörker som råder i Ukraina. Bild TTI tre år har vi sett bilder på stympade, traumatiserade barn. Rapporter om ryska soldater som använder våldtäkt som krigsvapen mot ukrainska kvinnor, kidnappningar, barnsjukhus som bombas helt hänsynslöst. Det skjuts på födande kvinnor och sjuka barn.Några ögonblick tidigare var det hem för människor, en plats där människor slet för sin försörjning, där barn gick i skolan, där någon lagade sin mat. Några ynka ord från ett befäl och plötsligt har hela familjers tillvaro raserats. Bild TTInte att förglömma att även ryssar lider, dör och ser sina familjer splittras och/eller decimeras. Jag har svårt att tro att alla ryska soldater är ideologiskt övertygade av Putins retorik. Bild TTI Sverige har vi handlingsplaner mot mobbning och kränkande behandling. Jag som förälder pratar nästan dagligen i olika sammanhang med våra barn om vikten av att vara snäll, en god vän.Flera länder har även en nationell plan mot mobbning.Det vi fick se i mötet mellan Ukraina och USA’s ledare tidigare i veckan var något jag i min naiva värld trodde var helt otänkbart. Det skrämmer mig något vansinnigt hur snabbt allt kan förändras. Hur ett fåtal män kan få en hel värld i gungning. Bild TTAtt en av världens största ledare helt öppet inför världens alla ögon mobbar en kollega.En man vars land blöder. En man som från dag ett stått upp för sitt land. Som valt att inte evakueras utan stannar kvar med sitt folk mitt i ett brinnande krig.Enligt Aftonbladet börjar USA’s president mötet med att kritisera Zelenskyj’s klädval på ett arrogant sätt. Zelenskyj har sedan kriget bröt ut burit en olivgrön skjorta och militär byxor. Detta har blivit ett signum för att han är en president i krig. Dagen till ära bar han svart och detta föll inte ut väl hos USA’s president. Zelenskyj’s klockrena svar”Jag tar på mig kostym när kriget är slut. Kanske någon liknande din. Kanske någonting bättre, kanske någonting billigare” säger så mycket om vilka dom är som personer. Så långt ifrån varandra. Mobbningen fortsatte under mötet och Zelenskyj’s bristande kunskaper i engelska tog man ingen hänsyn till. Kanske som en härskarteknik, ett sätt att utöva makt. Kanske skulle han skrämmas till någon slags underkastelse och lydnad?Jag är rädd för att detta möte skapar en stor spricka mellan USA, Europa och Ukraina. För mig är Zelenskyj en hjälte som kämpar för en fri värld.Kanske skulle Trump behöva förlora sin trygghet, gå i livets hårda skola, kanske spendera tid i ett land i krig, för att sedan växa, finna styrka, uppleva insikt och lära sig att den enda trygghet han har är den han bär inom sig. Kanske skulle han få kontakt med sin empatiska förmåga. Eller, så finns det ingen sådan.Ondska handlar om avstängdhet och rädsla tror jag. Den som är ständigt rädd blir aldrig fri och rädslan är ingen bra mentor.Jag hoppas att ljuset tillslut sväljer mörkret och att mörkret aldrig segrar. Att vi alla tillsammans från och med nu skapar förutsättningar för annat att växa och gro.Det pågår inte bara ett krig i Ukraina utan även i mitt hjärta. En rädsla för vilken värld vi lämnar efter oss. Vilken värld våra barn, och deras barn ska ta över.kärlek M
