Har ni tittat upp på månen de senaste kvällarna? En del människor säger sig bli väldigt påverkade av fullmånen. Får svårt att sova och mår annorlunda känslomässigt. Själv märker jag inget sådant. Men jag fascineras av den, och av tanken på att den skulle kunna påverka oss människor på ett så särskilt sätt. Ibland går jag kvällspromenader när det är mörkt. Det är en otroligt mäktig känsla att stanna upp, titta uppåt mot himlen, mot stjärnorna och inse hur små vi är. Jag funderar på vad det finns för världar där bortom stjärnorna, och hur påverkas vi omedvetet av dom? Stora tankar. Det är tankar som dessa som kommer när man är i svåra situationer och går igenom sorg i livet. Vad är det som styr? Hur mycket styr vi själva och hur mycket påverkan har det vi inte kan se eller ta på? Jag har tappat min tro några gånger och kanske behöver man göra det för att den åter ska bli möjlig?Igår efter Izadoras undersökning av matstrupen fick vi så otroligt fina besked. Skadan gick knappt att se. Läkarna hade förberett för att vidga strupen men det behövdes inte. Det var en sådan oerhörd lättnad och lycka. När jag tittade ut mot den stora runda månen igår kväll kändes det så självklart att det finns något som är så mycket större än oss människor, att det finns världar långt bort om det ögat kan se. och vad det än är, så var det där och då så självklart. Kärlek och tillitM
