Du kom till mig som en storm av liv, ett hjärtslag som blev mitt, en början jag aldrig kunnat drömma om men ändå alltid burit inom mig. När du var liten höll jag din hand. På mitt allra bästa sätt har jag försökt vara en vägvisare, svarat på dina tusen frågor, tröstat när du varit ledsen, peppat när modet svikit.Nu sitter du mittemot mig, med ögon klara av insikt, ord som väger tungt. Och jag lyssnar, inte bara som din mamma utan som människa, hungrig och nyfiken på dina tankar. Det är en märklig känsla, att den jag formade, nu formar mig. Att du är vuxen.Att barnet jag bar, bär visdom jag beundrar.Du är tjugo nu. Inte bara vuxen, du är vaken och så klok.I bland känns det som om jag ser mig själv, men du är vassare, klarare, friare. Jag lärde dig att tala. Och.Nu lär du mig att lyssna.Kram i kvällen M
