Vårens ljumma vindarna är så behagliga, solen kikar fram bakom molnen då och då. Det är nu det är som mest behagligt ute, nu det är som absolut vackrast. Syrenen har börjat slå ut här hemma. Doften påminner mig om våren hemma på Västergatan i Teckomatorp när jag var barn, där jag växte upp. Då precis som nu stod jag länge och doftade. Sög in de små lila kronorna i näsborrarna. Kan inte få nog av doften av syren.Vi är mest ute hela eftermiddagarna nu. Barnen leker, jag målar och planterar. Här är bild på en av trapporna, det blir sådan skillnad med ny färg. De stora är engagerade och hjälper till. Försöker få ordning på utsidan, rensar och åker till tippen. Uteplatsen är nästan helt klar, det kliar i fingrarna att få börja inreda.De här bilderna tog jag i eftermiddags. Izadora tog E i handen, ville dansa, runt runt. E lyfte upp henne i famnen och de snurrade. Ser ni kärleken, äkta, så självklar. Det finns inget som gör oss människor så lyckliga som meningsfulla nära relationer. För mig handlar inte framgång om pengar och karriär. Utan om det här. Det ni ser i bilderna. Att känna meningsfullhet i livet. Det vi skapar för oss själva i form av relationer. Stolt över det jag skapat, en stor familj med villkorslös kärlek. Och det är just den, kärleken, som kan läka trasiga hjärtan, stora som små…Med kärlek M
