De finaste blommorna man kan få är de från sina barn, de noga utvalda, plockade med små händer, för att ge. Minspelet när mottagaren (jag) blir väldigt glad är så värdefull.Ansiktet lyser upp, leende från öra till öra. Det är fint att vilja ge, det ska uppmuntras. Jag önskar att de fortsätter komma med blommor, länge till. Även när det bara är en. Ni vet en skör ensam liten blomma, där till och med äggkoppen framstår som en stor sjö med endast en liten näckros i. Den lilla sköras kronblad flyter på vattnet i äggkoppen. Ibland en liten tusensköna, ibland en klöver från gräsmatta. Men även då är det värdefullt och måste tas omhand. Även om det bara är en liten. Vad det än är, hur stora, många eller små så är det en kärlekshandling.Vi hade vår picknick igår. Hela familjen var samlad. Vanessa tog oss till ett nytt ställe uppe på Omberg där vi andra inte varit tidigare. Vi gick och gick, uppför. Alla kämpade, både korta och långa ben. När vi väl kom upp var utsikten ljuvlig. Värt alla uppför-steg. Vi bakade Silvia kaka på morgonen som vi tog med. Barnen ville grilla korv så det fick det bli. En koja i en stor buske, barnen låg i gräset och vi konstaterade att nu är det vår. Och blåsipporna är väl ett väldigt tydligt tecken på det? Att våren är här nu. Hoppas Ni känner av våren där Ni bor.M
