Igår klev jag in i ett rum jag aldrig tar för givet.Ett rum där inflytande mäts, där makt får konturer och namn skrivs ner. Jag var inbjuden till Maktbarometern Östergötland, omnämnd som en av dem med inflytande.När mitt namn nämndes stannade något i mig. Inte högt. Inte dramatiskt. Bara stilla. Foto: Magnus Andersson Foto: Magnus Andersson För makt har aldrig varit något jag sökt. Jag har aldrig strävat efter att höras mest, bara efter att vara sann. Att sätta ord på det som skaver, det som känns, det som annars riskerar att förbli osagt.Och någonstans längs vägen började fler lyssna.Det är en vacker sak.Och en sårbar. Foto: Magnus Andersson Foto: Magnus Andersson Foto: Magnus Andersson För makt, för mig, är inte att stå längst fram i ett rum. Det är att veta att ord kan stanna kvar i någon annans bröst långt efter att de sagts.Att en mening kan bära eller brista.Att tystnad ibland är bekväm, men sällan oskyldig.När jag såg mitt namn i det här sammanhanget började jag fundera, vad betyder det här… är jag varsam nog?Och kanske är det just där jag vill stå. I den frågan. I det tvivlet som håller mig vaken, närvarande, och mjuk.För det här har aldrig varit mitt ensam.För utan er.. Inga ord som landar. Ingen plattform. Ingen riktning. Ni som läser, som stannar även när det skaver, som ifrågasätter, delar, eller bara bär texten tyst inom er.Ni är anledningen till att något alls rör sig.Så om jag bär makt, vill jag bära den långsamt. Med öppna händer. Med hjärtat först. Med mod nog att tala och ödmjukhet nog att lyssna.För verklig makt bor inte i listor eller i rum vi får tillträde till. Den bor i vad vi gör när dörrar öppnas. Vem vi bjuder in. Och om vi lämnar den på glänt för nästa som kommer efter.Tack för att ni går bredvid. Jag lovar att fortsätta gå sant.Med kärlek M
