Jag pussar och kramar pojkarna hejdå, de springer iväg till sina respektive grupper.Jag följer Izadora in, hon sätter sig och ritar. Jag talar om för henne att jag ska åka och att vi ska säga hejdå. Hon vinkar glatt, plutar med sin lilla mun, puss och hejdå.Det har nästan gått för enkelt såhär långt med förskolan. Hon trivs så otroligt bra.Jag vet att det kommer ett bakslag, oftast när barnet inser att ”är det såhär det ska vara nu?” men för varje dag hon gläds så åt att vara på förskolan ler mitt hjärta. Efter fem timmar hämtar jag igen, först blir hon väldigt glad när hon ser mig och sen kommer tårarna.- Har du längtat frågar jag? Jaaaa, säger hon. Lilla, lilla hon. Efter lämning åt jag frukosten jag inte hann innan och kastade mig sen in i ett möte. Efter det följde ännu ett möte.Pojkarna har fått ta över Vendlas skrivbord. Det behövdes fräschas upp med lite vit färg. På måndag ska det göras ett inrednings reportage här hemma. Helt plötsligt kommer en anledning till att ta tag i de där små grejerna man irriterat sig på så länge men som tar så lite tid när man bara bestämmer sig för att göra det. Som att fylla i färg där det skafts av. Till lunch njöt jag av kronärtskocka med tryffel majonnäs och nybakt bröd. En ny favorit. Nu ser jag fram emot helgen. kärlekM
