Jag sitter uppkrupen i vår säng i ett virrvarr av mjuka kuddar. Barnen var väldigt trötta idag efter gårdagens julkalas och somnade tidigt. Jag är också väldigt trött. Det känns såhär i efterhand att det funnits en stor oro kring Izadora, större än vad jag vågat tillåta mig känna, och när vi nu fick så väldigt glädjande besked efter undersökningen så kom den, tröttheten. Inte den vanliga, utan den som går in på djupet. Den som känns i varenda rörelse. Jag har försökt få lite jobb gjort idag men bestämde mig tillslut för att vara snäll mot mig själv. Tillåta mig att va trött, och lite labil. Lätt till tårar, inga ledsna, bara trötta och de tacksamma. Ser så mycket fram emot ledighet och tid med familjen. Kravlös tid. Tid utan måsten och fasta hålltider. Livet när det kan få vara lite flytande, vi äter när vi är hungriga, sover när vi är trötta, ser film till sent på kvällen för morgondagen är oskriven. Imorgon är min tanke att alla julklappar ska vara inslagna. Det ska bli så skönt när det är klart. På lördag ska vi göra julgodis, ischoklad, knäck och kola. Sen är vi nog redo för jul. Se så fint jag fick från föreningen idag. Vackra blommor, choklad och godis. Jag blev så glad. Är ni i fas inför jul?Med kärlekM
