I dagarna öppnas dörrarna mot korridorer fyllda av steg.Här hemma börjar en gymnasiet vilket är helt nytt, två stycken börjar sexan, en sista året på gymnasiet och en börjar skolan för allra första gången. Det är stort, början på en lång resa. En resa som kommer fyllas av kunskap, skratt, vänskap och ibland tårar. Vi pratade i morse länge om förväntningarna, vad han vill lära sig. Det finns en stor nyfikenhet och vilja om nya kunskaper. Jag bekräftade att han kommer lära sig massor av nya saker, men det viktigaste, kanske det allra viktigaste är att vara en snäll kompis. Att vara snäll betyder att visa respekt, hjälpa till, lyssna och inkludera andra. När vi är snälla skapar vi en trygg miljö där alla känner sig välkomna. Då vågar fler vara sig själva och lära sig på sitt eget sätt, i sin egen takt.I slutändan är det inte proven, uppgifterna och resultaten vi minns, men vi kommer minnas hur vi blev behandlade, och hur vi behandlade andra. Ett leende i korridoren, kan vara större än orden i boken. En utsträckt hand och ett vänligt hej kan visa vägen, bli någon annans steg på en tryggare stig. Alla barn och ungdomar är olika. Så även våra barn här hemma. Någon har väldigt lätt för att lära, någon har precis motsatsen.Det är så viktigt att prata med äldre barn om att man inte är sina betyg tycker jag.Skolan ställer höga krav på att prestera, leverera, förstå och minnas.Proven kommer. Deadlines passerar.Ibland hinner man med, ibland inte.Och ibland känns det som att hela livet hänger på ett enda resultat.Som förälder känner jag inte alls igen tempot idag med min egen skolgång och många gånger upplever jag det övermäktigt för barnen. Skolan är viktig, den kan öppna dörrar och visa vägar.Men den definierar inte våra barn.De är inte ett betyg.De är inte en missad uppgift.De är inte mindre värda för att de kämpar och kanske inte når mål. Alla lär olika, alla bär på något osynligt och ibland räcker inte orken, ibland är det annat som skaver.Det finns ett liv utanför klassrummen. Där egenskaper inte mäts i prov visar sitt verkliga värde. Det kreativa, musik, konst, skapande, empati, nyfikenhet, fantasi, driv och mod.Det en människa är, kan inte alltid skrivas in i ett dokument.Så, till alla barn och ungdomar som kämpar med skolan.Om du faller – res dig.Om du tvivlar – våga tro på att vägen inte tar slut här.Skolan är en del av livet. Men den är inte hela livet.Och du är aldrig dömd, bara för att du inte passar in i dess form.Du är tillräcklig precis som du är. Och du har hela livet framför dig att fortsätta lära om du vill❤️Med kärlek M
