Måndagen närmar sig. Jag har tänkt flera gånger att jag skulle skriva om Izadoras olycka, men skjutit på det. Vill inte gå dit i minnet, inte öppna dörren till känslorna och ångesten.Izadora lyckades få tag på ett knappcellsbatteri hemma i vårt hem. Den plats som ska vara trygg och fredad. Vi vet fortfarande inte var ifrån det kom. Vi har alla batterier bakom lås och nyckeln är oåtkomlig för barnen.Batteriet måste ha suttit i något och sen kommit på villovägar.Jag placerade de små barnen med de stora i soffan framför tv’n och sprang och hängde en tvätt på kvällen.När jag kom tillbaka var Izadora väldigt ledsen. Barnen förklarar att det hände något med henne men de såg inte vad, hon blev bara ledsen.Efter en stund pekade hon mot munnen, vi lös med ficklampa och försökte se om vi såg något som satt fast, om hon var röd i halsen eller liknande. Men vi såg inget. Några timmar senare kom febern, det lugnade mig. Virus tänkte jag.Men dagen därpå när Izadora skulle äta var det som att maten studsa tillbaka. Hon svalde men maten kom direkt upp igen. Vi förstod då att något sitter i halsen. Vi åkte direkt till akuten. Vid det här laget dreglade hon även en hel del.I sju timmar fick vi sitta på akuten för att personalen där inte tog oss på allvar.-Vi måste ha ett urinprov, det kan vara urinvägsinfektion.-Men, säger vi, hon pekar på halsen, dreglar och kan inte äta. Men vi fick inget gehör. Vår upplevelse var att ”kom inte och tala om för oss vad ert barn lider av. Det vet vi bäst.) men uppenbarligen inte! Vi försökte i timmar att få ett urinprov. Men vi lyckades inte.Tillslut efter alla dessa timmar fick vi komma till röntgen, jag tror att det var för att vi var obekväma, jobbiga föräldrar. När vi väl kommer till röntgen ska dom röntga lungorna. Då trodde jag Martin skulle gå av.-Röntga svalget NU annars åker vi någon annanstans!!!Vi fick byta våning och en ny röntgen maskin.Bilderna togs. Vi gick ner till akuten igen och hann bara sätta oss på sängen innan en läkare kom in.-Det sitter ett 2•2 cm stort batteri i er dotters matstrupe.-Men det är ju livsfarligt säger jag.-Det är livsfarligt svarar läkaren. Vi förbereder för operation nu!Jag visste att det va livsfarligt men hur och på vilket sätt?Jag var den av oss som följde med till operation och Izadora sövdes med mask under panik. Allt som hände sen, ett dygn i respirator och fyra dygn på intensiven. De kommande två veckorna är ett töcken av rädsla, panik, skräck, sorg, hopp om vartannat upp och ner kors och tvärs. Jag ska försöka förklara vad det är som orsakar dessa allvarliga skador när batteriet sväljs ner. En vanlig missuppfattning är att det är läckage från trasiga knappcellsbatterier, så är det inte.Det som sker är att avståndet mellan plus och minus poolen endast är 3 mm. Vilket gör att de har oerhört lätt för att kortslutas och börjar fungera i vävnaden. När ett 2 cm stort litium batterie (vanligaste sorten) fastnar i matstrupen på barn under 2 år bildas en elektrisk strömkrets som slår sönder vätskemolekylerna och bildar lut (ett mycket starkt frätande ämne) som orsakar vävnads skada i matstrupen.Detta gör olyckan oerhört akut, batteriet bör plockas ut inom två timmar för att minska risken för allvarlig komplikation, i värsta fall död. Ju längre batteriet får sitta och desto nyare batteri, desto större frätskada och allvarliga komplikationer.Har man som förälder inte sett att barnet svalt just ett batteri är det mycket svårt att upptäcka detta i tid och undvika allvarliga komplikationer.Här behövs informationsspridning.Troligtvis var det ett använt batteri Izadora fick i sig. Ett batter med mindre energi att ladda ur, trots att det satt ett dygn hade hon väldig tur som klarade sig så bra.Vid större skador är det risk att det går hål på matstrupen. Det är livshotande. Dels på grund av de svåra infektioner som kan bli av läckaget och de livshotande blödningar som kan uppstå om skadan innefattar ett större kärl.Batteriet som är så små att de inte fastnar i matstrupen utan hamnar i magsäcken är inte längre speciellt farliga. Faran uppstår när barn under två år sväljer just ce2032 batter.Skulle ett större barn svälja samma storlek på batteri laddar det förmodligen ur sig i magsäcken. Där är vävnaden mycket mer tålig, och chansen är stor att magsaften neutraliserar den basiskt frätande vätska som uppstår.Dessa tragiska olyckor är helt onödiga och går att förebygga. Av de barn som sväljer ett knappcellsbatteri av nämnd ålder och storlek så drabbas en av tio av livshotande eller livslånga skador. Överallt i världen ser man en ökning av dessa tragiska olyckor eftersom batterierna blir vanligare och vanligare.Izadora hade tur, hon fick en allvarlig frätskada i strupen men det gick aldrig hål.Anledningen till att vi ska tillbaka till sjukhuset är för att läkarna ska undersöka strupen igen. Se hur skadan ser ut nu, hur det har läkt?Det blir sövning igen.Hon har ett team av otroligt duktiga läkare runt sig och allt kommer gå bra, säger jag till mig själv hela tiden. Ibland så att jag till och med tror på det.Men ibland hjälper det inte, katastroftankarna ligger där och lurar hela tiden. Som en liten djävul som sitter på axeln och talar emot mig när jag febrilt försöker övertyga mig själv. Snart är det även tisdag, då önskar jag att vi fått bra besked och är på väg hem igen.Med kärlek M
