När barnen fick syn på sjön nedanför sluttningen började deras ben genast öka i takt och springa ner mot vattnet. Jag och Oda höll andan och hoppades att inga fötter skulle halka på stenarna längs den smala grusgången. Asfalten var långt bakom oss nu. Här på landet är det bara grusgång. Alla fruktträd står i full blom, det är så vackert och miljön får mig att tänka på barnen i Bullerbyn. Solen står högt på himmelen och fåglarna sjunger nästan hysteriskt sånger om att sommaren står på vänt.Där nedanför sluttningen fanns en nybyggd brygga.Barnen hittar genast stenar som de kastar så långt de bara kan ut i vattnet från bryggan. Förtjusta skrik hörs när stenarna plumsar i vattnet. Vindarna är mjuka och varma. Först åker skor och strumpor av, sen byxor och till slut tröjor. Några av barnen tar årets första dopp. Jag sitter där på bryggan. Tar in allt, allt det jag tidigare i livet tog förgivet. Alla nyanser av grönt, hur solen får sjön att glittra. Att jag bor och lever på en plats där barnen får uppleva precis det här. Varsamheten om alla detaljer. Berörd över nya människor som jag får möjligheten att jobba med och lära känna. Det var genom samarbetet med förebyggande av batteriskador som jag och Oda lärde känna varandra. Igår åkte jag och de tre små för att hälsa på hos henne och barnen. Vi åt en god lunch i deras mysiga uterum innan vi gick bort mot sjön. Vi utforskade naturen och hittade ett fågelbo med små nykläckta ungar som gapade efter mat. Efter timmar av lek blev det fika på diverse tårtor. Och jag som är så otroligt förtjust i bakverk, mums. Barnen somnade så fort bilen startade för hemfärd.Tack för en fantastisk dag Oda och barnen💕Soliga kramarM
