Fem år sedan hon hittades död under en säng.Fem år av sorg, fem år av saknad men också, år av att försöka hedra hennes minne och att ge henne upprättelse. Jag valde att fortsätta leva, inte bara finnas utan leva. Att försöka fokusera på det ljusa i livet. Det har stundtals varit mycket svårt.Vi väljer vad vi vill se. Ljus eller mörker, ondska eller godhet. Och ibland kan livet vara både ljust och mörkt på samma gång. Varje dag står vi inför val. Esmeraldas död har lärt mig hur jag vill leva resten av mitt liv. Att värdesätta varenda dag, även om det är en dålig sådan. Att känna tacksamhet och glädje även i det lilla. Varje dag finns hon i mina tankar på ett eller annat sätt.Jag försöker inte längre förstå det som inte går att förstå. Ondskan, grymheten. Det hon fick genomlida. Det enda vi kan ta med oss in i döden är kärlek. Jag önskar av hela mitt hjärta att Esmeralda då som nu vet hur älskad hon var och är av oss varje dag och minut. Att på något sätt försonas med sitt öde, att försöka läka, tar på sikt bort bitterheten ur hjärtat. Men de gömda såren, de läker aldrig. Jag älskar dig bortom alla stjärnor min skatt.M
