Efter år av sökande. Hundratals tankar om när och var, bilder i huvudet, vägar vi åkt, platser vi drömt om men lämnat bakom oss, visningar med tvekan i magen, och den ständiga frågan, ”Tänk om det inte finns?” Det stora fina huset med rum för alla, som ligger avskilt och där vi får plats med allt på ett och samma ställe. Martin sa för några månader sedan ”vi slutar leta, låter huset hitta oss istället” Med bara längtan som kompass. Och en dag kort därefter stod det där. Allt ledde oss just dit. Som av en slump åkte vi förbi, blev förälskade och från första anblick till köp tog bara 20 timmar.Det har inte någon perfekt fasad eller nytt tak, ingen välansad infart eller nymålade fönster.Men det har något annat, en stilla självklarhet. Här får fåglarna ha sina röster ifred, allt andas i egen takt. Här kommer vi odla, vandra omkring, frysa, svettas, skratta i regnet och gråta av tacksamhet.Det ska bjudas in, men vi ska också stänga om oss, hitta nya delar av oss själva. Här ska vi leva och låta livet få ta plats i sin egen takt. Huset bär på minnen från många andra liv, och nu får vi lägga till våra egna. Vi är förväntansfulla. Inte på det stora, snabba, utan på det enkla och verkliga.Att få vakna här. I tystnaden.Se jorden vakna till liv om våren.Sitta i kvällssolen på verandan och låta blicken vila vid horisonten. Det finns en del saker att göra. Några viktiga innan vi flyttar in, men annat som får komma med tiden.Små åkerplättar väntar på våra händer och drömmar som vill ta form. Men vi välkomnar det utan att rygga. För det känns ju så meningsfullt. Det känns som början på något sant. Kanske har vi känt det i hjärtat långt innan vi kände till platsen. Vi är medvetna om att det inte alltid kommer vara enkelt. Men det behöver det inte heller vara. För jag tror vi har hittat det vi sökte. En plats vi kan växa på. En plats att vila i. Ett hem, på riktigt.Och varje gång vi kör in på den lilla grusvägen och huset reser sig mellan träden viskar platsen ”ni kan sluta leta nu”Ni är frammeMed kärlek M
