Söndag kväll och lugnet har lagt sig i huset. De små sover och de stora pysslar stillsamt med sitt. Det är nu, i det stilla, lite dunkla som jag tänker bäst. Telefonen har slutat ringa för idag och ingen påkallar min uppmärksamhet. Tankarna kan flöda fritt utan avbrott.I fredags gjorde jag en intervju. En sådan där när man behöver gå tillbaka lite i tiden, öppna stängda rum och dörrar. Jag funderar lite efter de rätta orden för att beskriva vad det gör med mig. Men jag hittar dom inte. Kanske tänker ni, varför gör du det då? Säg bara nej.Det var faktiskt nära att jag gjorde det den här gången, men…. Vi får aldrig glömma, rösterna får aldrig tystna, och där har jag ett ansvar. Men det gör ont, det till och med plågar mig. Jag berättar sen när intervjun är tillgänglig för alla.Helgen blev fin trots en jobbig fredag. Jag och barnen handlade och dukade upp med plockmat i mängder. Det är det bästa jag vet, det och grillat. Linda och hennes son kom ner från Stockholm och vi satt länge och plockade, åt och pratade. Lördagen blev en kravlös mysdag. Precis en sådan som jag behövde. Idag började vi dagen med att titta på när E spelade hemmamatch med fotbollen. Hon är så duktig och nästan hela vår klan var där och hejade på.Vi face-timade med Vanessa samtidigt som vi åt lunch. För någon sekund så kändes det nästan som att hon var i rummet. Vi saknar henne mycket.Även barnen njuter av våren, de vill vara ute hela tiden. De stunder de roar sig själv passar jag på att ta fram färg och pensel. Målar räcken till trapporna, våra grindar, trappor och sockeln på huset. Det gör sådan skillnad med lite färg. Nu börjar det se fräscht och helt ut igen. M
