Har ni också drömmar som dröjer sig kvar ibland? Som tar en tillbaka till betydelsefulla platser, eller kanske människor? Något som var av betydelse för längesedan och som ofta kommer i drömmarna. Jag drömmer ofta om mitt barndomshem. Det kommer väldigt sällan till mig i de vakna drömmarna men i de sovande. Allt blir så klart, minnen, dofter, platser.Inatt hade jag en sådan dröm. Som hängde kvar långt ut på dagen. Vi förbereder för fullt för semester på Gran Canaria nu. Vi har inte åkt hela familjen tillsammans utomlands någon gång. Vi har valt att semestra i Sverige istället så länge de tre yngsta varit riktigt små. Nu är det i alla fall dags och barnen är så förväntansfulla. Det är första gången pojkarna ska flyga. Deras små resväskor är färdigpackade sen flera dagar, gosedjur, pysselböcker och spel. Jag tycker det är obehagligt att flyga. Varenda gång jag satt mig på ett plan frågar jag mig själv varför jag utsätter mig för det? Vi har ju det så bra hemma! Men glädjen över att få besöka nya platser och skapa nya minnen vinner. Men samma röst maler där inne när jag packar ner husapoteket och katastroftankarna smyger sig på med alla tänkbara senario om skador och olyckor ”är det verkligen värt det” tänker jag då, och, det får vi ju verkligen hoppas att det är. Kram M
