Den här bilden tog jag igår kväll. Och nu ikväll ser det likadant ut. Fem flickor i soffan. Några har växt under mitt hjärta, några har växt in i det. De tittar på film tillsammans. De har kul tillsammans. Den äldsta har idag hjälpt de yngre med läxor. Den finns där, kärleken. Den är långt ifrån självklar. Men här finns den, så tydligt, i omtanken, skratten, kramarna, planer framåt. Ändå är vi fortfarande nya för varandra, fast ändå inte. Det känns som de funnits där inom hela tiden för det gick så snabbt. Att älska.De var det finaste som hände förra året. Familjen växte och allt fick ett nytt ljus.Familjehemsvård är komplext.Det finns så mycket förlust, sorg och förödelse insvept i skönhet, kärlek och restaurering. Det måste vi alltid ha respekt för.Men mitt hjärta svämmar över av synen på dessa. Att det blev så fint.M
