Det är i år 21 år sedan Daniel kom in i mitt liv.Inte som ett barn jag fött, men som ett hjärta jag fått att hålla.Han kom i skuggorna av ett liv som ännu inte funnit sitt ljus. Jag var tjugoett, osäker men vakande när han trädde in i mitt hem och i mitt ansvar. Daniel 16 år med Vanessa Jag visste inte då hur mycket det skulle förändra mig.Jag ville hjälpa, göra skillnad. Jag var oerfaren och lite naiv. Fast besluten om att rädda denna tilltufsade pojke.Jag såg honom växa ur skuggorna, bit för bit.Jag lärde mig stå kvar och stå ut fast att mitt inre ibland sa motsatsen. Jul 2006 Daniel och Savannah 2007Varje människa är unik och att hitta vägar att mötas är den största utmaningen som familjehem men också det mest inspirerande. Att nå fram, bakom fasader av olika beteenden och behov, in till kärnan av känslor. Och där och då kan under ske. Och det gjorde det. Vanessa fyller 5 år Vendla och Daniel Vendla nyfödd i Daniels famnSå började vi tillsammans, steg för stegVi byggde en plats där hoten byttes mot ord och där misstron byttes mot att våga luta sig mot. Min dörr var alltid öppen, mina händer redo, mitt hjärta likaså. Påskfirande 2015 Jag Vendla Daniel Påsk 2015 med familjen Jag såg hur han lärde sig stå kvar, även när marken gungade.Jag såg hur han lärde sig tro på något som inte svikit, på oss, på sig själv, på möjligheten att börja om.Tiden gjorde sitt, inte utan bakslag, men tryggheten växte. I våra samtal, i de tysta stunderna, i de gånger han visade sig mänsklig och felbar och vacker. Jag såg honom genom trasiga fönster och såg att glasen gick att laga. Och vi lagade. Daniel.Du är inte längre barnet jag tog emot. Du är mannen jag fått äran att följa, människan jag lärt mig så mycket av, den jag tänker på med en värme som inte svalnar. Hur ditt skratt, din tystnad, din kamp och din styrka skulle bli en del av min egen historia. Du är viktig för mig, på ett sätt som inte kräver ord, och jag vet att du på en sekund står där om vi behöver. Det finns ingen blodslinje som kan mäta det vi byggt. Det finns bara tid, tillit och den stilla vissheten att vi hör ihop. Du har blivit en del av mitt hjärta, inte för att du behövde mig, utan för att vi fann varandra och valde att stanna kvar. Daniel och Esmeralda Daniel och V Daniel och NIdag fyller han trettiosju år. Avståndet från sexton är stort, inte bara i ålder utan i liv. Han är inte längre bara den som behövde, han är någon jag behöver och som jag valt. Han är en av de viktigaste personerna i mitt och barnens liv, i alla barnen, en bro byggd av tillit. Ett förtroende skapat där det funnits så lite.Och jag tackar för att hans historia gick att fortsätta, att den inte slutade där han var sexton, utan att den fick bli vad den blev. Grattis på födelsedagen älskade Daniel❤️M
