Barnen är uppväxta med ständiga besök på loppisar, därför låg det nog nära tillhands.Det började med en idé, kanske uttalad i förbifarten till en början, född ur en längtan efter att få tjäna egna pengar.Vi ska flytta till våren och behövde rensa hemma. Vi ska också inom kort åka på en weekend med flickorna, och då föddes idén, barnen ville ordna en loppis. Inte för att någon sa att de borde, utan för att de ville skapa något eget. Tjäna lite egna pengar.Och så blev det. Kläder, inredning och leksaker togs fram ur lådor och skåp där tiden stått still ett tag.Böcker bläddrades i en sista gång, gosedjur kramades hejdå, saker valdes med omsorg inte för att de saknades, utan för att de hade fyllt sitt syfte.Bord ställdes fram. En snickarbänk blev en kassabänk.Skyltar skrevs med breda tuschpennor. Priser sattes försiktigt i början, självsäkert mot slutet.Ett myller av skratt, koncentration, av nervositet inför första kunden. Kommer det komma någon?Och så började det. Folk kom. Grannar, förbipasserande, vänner till föräldrar, nyfikna barn.Ett myller av fötter och röster, ett sorl av förväntan. Försäljning blev möten. Pengar bytte händer, men det som växte var något annat.Flickor som räknade swishar, räknade blickar, räknade med sig själva.De fick göra något viktigt som var på riktigt.Och kanske var det just det som gjorde mest intryck, att ingen gjorde det åt dem. Att de fick prova själva.Att misstag inte var farliga.Att en förlorad femma inte betydde ett misslyckande, utan en lärdom att ta med sig.När dagarna tog slut var det inte bara pengar på kontot. Det var mod.Självförtroende.En aning om hur det känns, att stå på egna ben, om än för en kort stund.Kanske kommer de inte minnas exakt vad som såldes eller hur mycket som tjänades.Men de kommer minnas känslan, av att ha gjort något själva. Tagit ansvar. Påbörjat och slutfört ett projekt.Av att ha ordnat, väntat, mött, räknat, och vågat.En helg på deras egen loppis blev en stund i livet där de växte inifrån.Och stort tack till alla som kom.Med kärlek M
