När dagen går mot sitt slut, när allt saktar ner och huset tystnar, då öppnar vi en bok.Varje kväll sedan Vanessa var ett och ett halvt år har jag läst för henne och de andra barnen. En berättelse som vilar mellan oss, som en bro mellan våra hjärtan.Orden blir en plats vi delar, en plats där fantasin får växa, där frågor får ta form, som vi sen kan prata om, och där stillheten får ett språk. Att läsa för ett barn är mer än att berätta en saga. Det är att ge tid, närvaro och trygghet. Det är att visa att orden bär på en kraft, att de kan öppna dörrar till både det vi har inom oss men också till de yttre världarna.I barnens blick finns förundran, och i den stunden växer något större och viktig. Ett språk, en självkänsla, en förståelse för andra och för sig själv. Böcker lär oss att lyssna, att känna, att drömma. Och kanske viktigast av allt, att känna sig sedd.Att läsa för barn är en av de mest betydelsefulla saker vi kan göra för deras utveckling. Forskning visar tydligt att högläsning redan från tidig ålder har många positiva effekter, både på kort och lång sikt. Och just den stunden, det avslutet på dagen är magiskt tycker i alla fall vi här hemma.Igår åkte jag och stor prinsen på releasen av boken Frejo. Vi mötte upp Linda och Vilgot som också ville följa med. Boken är skriven av Carl Blomqvist och hans pappa Fredrik. V har själv börjat läsa enklare böcker och pojkarna har nått en ålder nu där kapitelböcker är spännande. Jag tycker det är så viktigt att främja läsandet, det var därför extra mysigt att åka med honom. Vi köpte givetvis boken och är så nyfikna på att få börja läsa den. Barn som tidigt får uppleva läsning bär ofta med sig en inre lust att läsa vidare, en nyfikenhet som gör kunskap möjlig. För den som tycker om att läsa finns det alltid en väg framåt och finns läslusten har man aldrig tråkigt. Men läsningen kräver också något vi tyvärr håller på att glömma nämligen viljan att stanna kvar i det som inte genast ger belöning.Och kanske är det just därför barn vänder sig bort. Skärmen lyser med sitt snabba ljus. Den pockar, lockar, avbryter. Detta ständiga flöde av bilder, ljud och rörelse, allt på en gång, det blir aldrig stilla. För vad händer när skärmen blir det första, och kanske det enda, barnens ögon lär sig vila i?Jag menar inte att tekniken är fienden. Den lär, vägleder och öppnar nya dörrar. Men den får inte ta för mycket av allt det andra. Vi måste lämna plats för det långsamma, för berättelser som växer inifrån och inte bara det som exploderar framför oss.Vi behöver åter visa barnen vägen till berättelserna. Det är vårt ansvar. Inte med tvång, utan med närvaro. Genom att läsa tillsammans. Genom att välja bort ibland. Genom att minnas vad som händer när ett barn får tid att försvinna in i en bok och hitta något därinne som inga skärmar kan ge.Med kärlek M
