Vid lunchtid i måndags åkte vi mot Stockholm. De tre yngsta barnen, jag och Martin.Jag skulle på årets Feminista på kvällen.Tyckte vi hade gott om tid. Jag var nästan helt klar när vi kom till Stockholm, behövde bara byta om. Men trots det blev det stressigt. Långa, långa köer in till stan. Det tar tid att lära sig räkna in en timme extra alltid när det ska göras saker i Stockholm.Ceremonin hölls på Dramaten. Lokalen är så vacker i sig men nu var den dessutom vackert dekorerad och en alldeles särskild energi fanns i luften. Kvinnor i olika åldrar med olika erfarenheter samlades för att hylla modiga och inspirerande medsystrar. Kvällen var fylld av tårar, skratt och värme, men också ett allvar. Ett sådant som går att ta på. Livia Fränkels döttrar var där. Vi får aldrig glömma och sluta prata om förintelsen. Luul Jama pratade om könsstympning som fick det att vända sig i magen på mig. Vi fick ta del av historier om kamp, överlevnad men också tacksamhet. Foto: Anna Hållams Foto:Anna Hållams Foto: Anna Hållams Foto:Anna Hållams Linnea Henriksson förstärkte stämningen med sin fantastiska röst, varje ton kändes som en hyllning. Foto: Anna HållamsJag blev flera gånger djupt berörd under kvällen. Inte minst när Elsa 85 år från Uppsala fick ta emot priset ”årets mod” efter att tagit kampen mot kommunen efter att Elsa utsatts för ett brutalt övergrepp av en man anställd inom hemtjänsten. Inte ett öga var torrt när Elsa tillsammans med sitt barnbarn Mimmi klev upp på scenen. Foto: Anna HållamsJag tror att vi alla som var där, som satt i lokalen, påmindes om att även i de mörkaste tider finns det hopp. Många av oss kan nog känna oss både håglösa och uppgivna men om vi bara krokar arm, höjer våra röster, vågar visa våra sår, skammen och bryter tystnaden, då möts vi, och tillsammans blir vi starka.Det var stående ovationer flera gånger under kvällen och applåder bröt ut, men inte bara för den enskilda utan också för kraften som blev till av gemenskapen.När kvinnor samlas för att lyfta varandra, delar sina historier och livsöden, inspireras av varandra då händer det något.Igår började jag dagen på socialdepartementet där jag träffade Thomas Ardenfors. 2026 är det tio år sedan jag träffade honom första gången. Han föreläste på socialtjänsten i en kommun nära mig och jag och Esmeralda satt i publiken. Det har blivit många möten sedan dess. Igår sågs vi på Socialdepartementet och pratade om barn i samhällets vård.Han jobbar idag på uppdrag av regeringen som nationell samordnare för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn och ungdomsvården.Jag blir alltid inspirerad av att träffa Thomas. Vi brinner för samma sak.Han förstår inte bara världen för placerade barn, han gör den också bättre, på flera olika sätt.Dagen avslutades med vårt egna event och lansering av vår barnserie, ”H4H för våra små hjärtan” Vi hade eventet på stora skuggans 4H gård i Stockholm. Det som skulle bli en regnig eftermiddag blev precis tvärtom. Solen stod högt på himlen, barnen fick njuta av djur och natur. Det blev så lyckat. Med kärlekM
