Sedan jag var ett litet barn har jag tittat på allsång på Skansen på somrarna. Det är svensk sommar i sin renaste form. Som barn, då utbudet av kanaler och program var helt annorlunda mot idag. Då kunde jag verkligen längta efter ett tv-program. Och allsången var ett sådant. Den tiden är nästan bortglömd, då när man fick vänta ivrigt till nästa vecka, när nästa avsnitt av ens favoritserie skulle sändas.Varje tisdag vaknar i alla fall Skansen-scenen till liv. Nu som då. En plats där röster förenas i skratt, tårar och ren eufori. Gemenskap och minnen väcks till liv. Ung som gammal möts, vän och främling förenas i toner som vi alla känner igen.I går spelade Martin på allsången. Jag och fem av barnen var där. Stämningen var fantastisk och alla hade så roligt. Barnen fick hälsa på sina idoler, Kaj, Zara Larsson och Anis Don Demina. Kvällssolen gick sakta ned över Djurgårdens pärla och precis när programmet var slut började dropparna falla. En puss på maken sen rusade vi till bilen och åkte mot Vadstena igen. På vägen hem längs en ganska tom E4:a med ett sovande resesällskap tänkte jag på hur vackert det är, att hur mörk världen än är så har vi det där, en sommarkväll, en mikrofon, och där möts vi och delar sången och glädjen.Med kärlek M
